FAQ

 

Är springorna i brädläggningen under den nedre takfoten i ett åstak tillräckliga för att sköta ventilationen i taket?
I allmänhet är de inte tillräckliga. Ersättningsluft fås genom ventilationsöppningarna som finns under takfoten. Avluftningsöppningarna bör finnas så högt uppe som möjligt i gavlarna eller alternativt ska undertrycksventilatorer installeras i åsen. Om det inte finns avluftningsöppningar samlas varm och fuktig luft uppe i övre delen av ventilationsutrymmet, som när vädret blir kallare kondenseras till fukt i träkonstruktionerna.

Varför poängteras fuktspärrens betydelse i alla anvisningar?
Av problemen med vattentak är ungefär hälften annat än läckor i den egentliga vattenisoleringen eller yttertaket. Kondensproblemen är mycket vanliga. Då ett tätt ångskydd installeras i takkonstruktionen (även genomförningarnas tätningar måste vara ångtäta) försvinner sådana problem nästan helt. Ju mindre ventilationsöppningen är under yttertaket desto tätare måste ångskyddet vara.

Hur ska råspontbrädläggningen fästas i takstolarna?
Varje råspontbräda bör spikas fast med två galvaniserade, tillräckligt långa spikar (i allmänhet 75 mm) i varje takstol. Om virket är torrt bör små (1-2 mm) springor lämnas mellan brädorna, för trä sväller och drar ihop sig (både på bredden och på tjockleken) allt efter väderförhållandena, t.o.m. så mycket som 5-10 %. Bräderna skarvas alltid på takstolarna. Om ändspontade råspontbrädor används kan skarvarna placeras mellan takstolarna . Mellan varje enskild skarv måste finnas 2-3 hela brädor.

Kan råspontbrädläggningen ersättas med något annat material?
I stället för råspontbrädläggning fungerar både fuktbeständiga byggskivor och under vissa förutsättningar även råbrädor som underlag för shingeltak.
Då råbrädor används kan kvistar och sneda kanter i brädan medföra risker. Vid dimensionering och läggning av en fuktbeständig byggskiva bör tillverkarens anvisningar följas. Råbrädorna bör vara tjockare än råspontbrädorna emedan brädorna inte stöder varandra. Råbrädan får lätt också tandningar då brädorna vrider sig då de torkar eller då belastningen är på en enda bräda, till exempel då man går på taket.

Bör man skotta snö från taket?
I normala fall behöver man inte skotta snö från bostadshusens (egnahemshus, rad- och våningshus) tak om takmaterialet är takshingel med skifferströyta. Takkonstruktionerna i dessa hus klarar utan problem snöns belastning. Och snön behöver inte heller skottas bort på grund av fara för att den skulle rasa ner därför att den sträva skifferströytan på shingel hindrar snön att glida ner. På tegel- och plåttak uppstår situationer då snö och is måste avlägsnas för att garantera säkerheten för dem som rör sig på gatan eller gårdsområdet. Annars kan det till och med uppstå livsfara för dem som rör sig omkring byggnaden.

Måste brädläggningen bytas ut då vattentaket förnyas med takpapp eller takshingel om underlaget är råbrädor och de har tandningar och är böjda?
Tandningar och vridna eller böjda bräder kan jämnas ut om man under brädläggningen kan fästa brädor av lämplig storlek (50x50 läktar eller motsvarande) i mitten mellan varje takstol och varje bräda skruvas fast i dem. Brädorna stöder därefter varandra och brädläggningen behöver inte bytas ut. Om det finns murkna brädor måste de naturligtvis bytas ut.

Varför bör spikarna gå igenom underbrädläggningen?
Om pappspikens spets blir inne i underbrädet börjar träet svälla och krympa på grund av fuktväxlingen i träet, och småningom pumpas spiken upp ur träet. I shingeltak börjar symptomen (läckorna) av denna anledning uppträda efter 10-15 år. Då nutida takshingel tillverkas av SBS-asfalt och är avsedda att hålla i tiotals år (40-50 år) kan den felaktiga spiklängden innebära att takets livslängd förkortas med i värsta fall tiotals år.

Varför bör takshingel inte spikas i övre kanten?
Takshingel spikas alltid ovanför inskärningen. Då går spikarna genom bägge shingelrader och pressar samtidigt shingelns klisteryta tätt mot den undre shingelns yta. På detta sätt garanteras vidhäftningen. Varje shingel fästs med 8 spikar och det finns ingen risk för att shinglen glider eller blåser av taket på grund av fel spikning.

Varför får man inte lägga takshingel på ett tak med mindre lutning än 1:5 ( 12 grader )?
På tak med en mindre lutning än 1:5 kan det uppstå sådana vattenbelastningssituationer att det inte går att garantera att konstruktionen håller tätt. På flackare tak används rullpapp.

Varför behövs underlagspapp också på branta tak?
Också på branta tak kan det uppstå s.k. uppdämningssituationer då vattnet inte kan rinna normalt ned från taket. Dessa uppstår mest typiskt efter en snörik vinter på våren då snön smälter. Snö och is kan då förhindra att vattnet rinner ner och ett vattentryck uppstår på fogarna i takshinglen. Vattnet som tränger igenom kan väta ned underbrädläggningen och göra att den sväller om underlagspapp saknas. Ett liknande fenomen kan uppstå på grund av ett störtregn eller vid hård vind. Vattnet kan på grund av vinden även i branta tak stiga uppåt och tränga in i fogarna. Nuförtiden då byggstilen favoriserar många olika former på taken har läckagerisken ökat i takt med detaljerna. En rätt lagd underlagspapp garanterar även i dessa situationer att taket är vattentätt.

Hur kan man avlägsna mossa från takshinglen?
Under vissa förhållanden växer det mossa på takshinglen. Sannolikheten för att det växer mossa ökar om det finns mycket träd i den omedelbara närheten av taket. Även pH-värdet i den omgivande jorden och den omkringliggande vegetationen inverkar. Takshinglets yta är belagd med krossad sten och i naturen växer det mossa på stenar och berg. Det är skäl att regelbundet avlägsna mossan från taket. Den första åtgärden är att borsta taket på våren eller hösten (inte under den varmaste tiden på sommaren). Ifall man inte lyckas borsta av mossan, kan den även avlägsnas med kemikalier. Då det finns många olika slag av mossa och lav fungerar tyvärr inte samma ämnen på alla typer (erfarenheterna är i alla fall olika). Byggvaru- och färghandeln säljer ämnen som är avsedda för avlägsnandet av mossa. Sådana ämnen är bland annat Boracol 10 Rh och Homeenpoisto1 (Tikkurila i Finland).

Mina takshingel har fungerat väl i tolv år. Varför har det nu börjat uppstå läckage lite här och där?
Det mest sannolika orsaken är att spikningen gjorts med för korta pappspikar eller med klammer. Om spikarnas (eller klammerns) spetsar inte når genom brädan börjar de pumpas upp på grund av fuktväxlingen i träet (träet sväller och krymper).Den för korta spiken eller klammern bänder upp shingelspetsarna och klisterfältet släpper. Vatten tränger in under plattan och sedan längs spikarna in i brädläggningen som sväller, och problemet förvärras. Det lönar sig att ta kontakt med Katepal Oy:s eller importörens tekniska rådgivning.
Kan ränndalar eller skorstensfoten tätas med fotremsor/nockplattor?
I Ränndalar och vid skorstensfot används färgmatchande SBS-modifierad ytpapp, t.ex Super Pintari 10 x 0,7 m. Ränndalar eller skorstensfoten får inte tätas med fotremsor eller nockplattor. Närmare anvisningar finns på förpackningarna eller på vår hemsida.

Varför används inte plåt i botten på ränndalen ?
Ränndalarna bör göras med under- och ytpapp enligt anvisningar. Plåt får inte läggas i ränndalarna. Orsaken är metallens höga temperaturutvidgningskoefficient. Takets temperaturer kan växla till och med 130 grader mellan de varmaste sommardagarna och de kallaste vinternätterna. De stora temperaturskilnaderna orsakar variationer i plåtens dimensionsstabilitet som sedan belastar plåtens infästning och klisterfogen mellan plåten och underlagspappen släpper. Då det samlas mest snö och is i ränndalen uppstår det för stor påfrestning på det ställe där det också rinner mest vatten.
Varför inte böja och spika pappen över kanten i såväl takfot som gavelkant ?
Orsaken är långvariga erfarenheter och medvetenhet om att en takfot som gjorts på det sättet inte håller lika länge som de moderna SBS- takshinglen. Spikarna som slås in i underlagsbrädläggningens kant vid takfoten pumpas ut och underlagspappen som vikts över kanten motstår inte spikskallens rivstyrka. Vid foten av en spik som lossnat sugs vatten som rinner över takfoten in i det nedre brädet som småningom murknar. Vi rekommenderar definitivt att fotplåt används på takfoten samt även vid gavelkanten.

Varför har fotremsorna ersatts med fotplattor ?
Tidigare använde man fotremsor på rulle, men numera rekommenderar vi alltid att fotplåt används. En kort (1 m) fotplatta är lättare att hantera och lägga längs taksfoten. Fotplattan är i själva verket ett rektanglulärt takshingel vars fogar täcks av första radens shingelspetsar. Takfots-/nockplattan sparar också material då oanvända fotplattor kan användas som nockplattor (böjs och rivs i 3 delar längs perforeringarna).

Kan takfoten göras utan dropplåt?
Takfoten kan också göras utan dropplåt, t.ex. genom att fästa ett halvrunt trästycke vid takfotskanten och täcka kanten med en remsa (35 cm) ytpapp (t.ex Super-Pintari).

Kan takshingel läggas på vintern eller i kallt väder?
I princip bör takshingel läggas under varma förhållanden ( min.+ 10 oC); då blir slutresultatet säkert det bästa. Ibland finns det dock behov att göra läggningen i kallare väder. I så fall bör följande saker beaktas:
1) Utan att klisterytorna värms fäster takshinglens klister inte före följande sommar.
2) Takshinglen kan på grund av kylan vara styva vilket hindrar klisterytan att komma i kontakt med den underliggande shingelytan. Då finns det risk för att klisterytan torkar och hårdnar vilket hindrar vidhäftning. ( kan undvikas genom bruk av varmluftspistol )
3) I allmänhet fäster klisterytan utan problem under följande sommar på syd- och västsidan av taket, men speciellt på norrsidan kan vidhäftningen bli svag.
4) Tätningen av genomföringar, vertikala ytor, ränndalar och liknande med tätklister K-36 är speciellt krävande vid kall väderlek
Om taket läggs på hösten eller vintern rekommenderar vi att underlagspapp SuperBase eller YAP 2200 används och att läggningen av takshinglen sker på våren eller sommaren.

Kan man låta taket vara täckt endast med underlagspapp över vintern?
Taket kan vid behov tryggt lämnas täckt av endast underlagspappSuperBase eller YAP 2200 över vintern.Vid bruk av underlagspapp ExtraBase eller YAM 2000 måste man vidta specialåtgärder för att taket skall hålla tätt över vintern.

Fungerar gammal takpapp som underlagspapp under takshinglen?
Om takets lutning är mindre än 1:3 är den gamla takpappen under inga omständigheter en tillräcklig underlagspapp. På brantare tak kan det övervägas men det beror på takets lutning och kvaliteten på den gamla takpappen. Garanti för takshingel kan emellertid endast beviljas om man använder sig av i anvisningarna rekommenderade (eller till sin funktion bättre) underlagspapp.

Hur kan man underlätta läggning av takshingel på ett brant tak?
Det är besvärligt att röra sig på ett brant tak och då takshingel läggs är stegar och ställningar i vägen. Ett enkelt sätt att placera ut glidhinder under fötterna är följande:
1) Ställningarna bör finnas vid takfoten och från dem ska taket läggas så långt man når.
2) Raka läktar (50 x 100), i vilka på förhand borras 10 mm hål i mitten med 1000 mm mellanrum, läggs på de redan lagda takshinglen. Borrhålen placeras på spetsarna av plattorna i någon lämplig rad. Spetsarna i fråga böjs upp och läkten skruvas fast i underlaget ( genom det undre shinglet) med 8 x 80 mm skruvar ( däckskruv, lockskruv, fransk skruv eller motsvarande ) under de uppböjda shingelspetsarna . Skruvarna spänns så hårt att läkten inte rör sig. Då man stiger på läkten bör man vara försiktig och undvika att trampa sönder de uppböjda spetsarna. Liknande läktar fästs med lämpliga mellanrum uppåt medan arbetet fortgår. Då det första takfallet har lagts ända upp till åsen kommer man nedåt och avlägsnar försiktigt läktarna och tätar hålen under spetsarna med tätklister K-36. Man bör försäkra sig om att shingelns klisteryta fäster, speciellt om det har fastnat skräp på klisterytan eller om shingelspetsarna varit länge uppböjda. Det andra takfallet görs på samma sätt och läktarna avlägsnas först efter att nockplattorna lagts.

Är snörashinder nödvändiga på ett shingeltak?
I normala fall behövs inga snörashinder på ett brant shingeltak. Om snörashinder finns i byggnadslovsritningarna kan byggnadsinspektionsmyndigheten även motiverat kräva att de monteras, likt alla andra detaljer som finns på ritningarna. Om takmaterialet ändras från den ursprungliga planen bör de saker som ändringen orsakar även beaktas. Med andra ord, om ett plåttak ändras till takshingel lönar det sig att avlägsna även snörashindren från ritningarna.

På tak med ytpapp eller takshingel förhindras snöras av materialets sträva skifferströyta. Till och med så effektivt att även om någon skulle vilja att snön ska rasa ner fås den inte av taket med annat än snöspade eller genom att den smälter.

Varför rekommenderar inte Katepal att snörashinder monteras på tak med takshingel?
Snörashinder finns för att förhindra att snö och is faller ner från taket. Emedan snö och is inte faller ner från tak med takshingel är det alldeles onödigt att göra hål i ett helt tak. Snöhindren placeras i allmänhet nära taksfoten där det rinner mest vatten och det förekommer isbildning som även ofta orsakar uppdämning. Varför skulle man då göra onödiga hål i vattenisoleringen på det mest kritiska området.

Vilken är den rätta riktningen för läggning av underlagspapp ?
Våderna kan läggas både horisontellt och vertikalt. Viktigast är att fogarna är täta. För att fogarna ska vara täta måste de parallellt liggande våderna vara raka och lika spända. På branta tak rekommenderar vi att våderna läggs vertikalt för undvikande av veckbildning.
Vad beror de små vecken på i de horisontalt lagda pappvåderna ?
Det är mycket svårt att fästa underlagspappen alldeles rakt horisontellt - ju brantare tak desto svårare. Det är också mycket besvärligt att spänna underlagspappen horisontellt på ett brant tak. Även om pappen läggs bara aningen lös eller snett uppstår det små veck.
Varför är SBS-asfalt bättre än oxiderad asfalt ?
SBS-asfalt är modifierad bitumen. Vid modifieringen används SBS-elastomer. SBS-asfalt är elastiskt även i kalla förhållanden (brottöjningen i 30 graders kyla är över 30 %), den motstår UV-strålning betydligt bättre än oxiderad asfalt och dess mjukningspunkt är högre än för oxiderad asfalt. Livstiden på SBS-produkter är längre än produkter som är tillverkade av oxiderad asfalt. I många fall till och med dubbelt längre. Katepal tillverkar numera alla sina produkter av SBS-asfalt.

De vanligaste felen /problem som uppstår på grund av dem

Produkten har lags på ett för låglutande tak.
Problem med läckage då vattentrycket ( belastningen ) som uppstår på taket är högre på ett låglutande tak. Den lägsta taklutningen för olika takmaterial bör alltid först kontrolleras innan val av takmaterial görs och läggningen påbörjas.

Fel (för kort) längd på spiken.
För korta spikar pumpas småningom upp ur underbrädläggningen och lyfter på samma gång upp underlagspappen eller takshinglen och fogarna bänds upp.

Infästning med klamrar.
Spikpistoler för klamrar begränsar inte mekaniskt slagdjupet utan spikdjupet styrs av lufttrycket i kompressorn. Klammern tränger därvid för djupt in i ett mjukt trä (perforerar underlagspappen eller takshinglet), och i ett hårdare trä samt vid kvistar går klammern inte till botten, utan bär istället upp den överlappande pappen eller takshinglet och hindrar klisterytornas vidhäftning .

Underdimensionerad eller icke fungerande ventilation i övre bjälklaget.
Det samlas fukt i takkonstruktionen och underbrädläggningen sväller mer än vanligt. I värsta fall murknar träet på mycket kort tid. Även kondensläckage kan förekomma.

Ångskyddet är bristfälligt.
Fukt tränger in i konstruktionerna (speciellt på vintern) med besvärliga kondensfenomen och/eller skador på grund av att träet murknar som följd.

I ränndalarna är takshinglen inte klistrade på ränndalens ytpapp.
Oftast uppträder det läckage i ränndalarna, framför allt i början av våren då snön smälter samt även senare på året som en följd av störtregn.

Underbrädläggningen har spikats för tätt.
I värsta fall buktar brädor upp under den första verkligt fuktiga hösten och det uppstår skador i takytan och därmed även vattenläckage.

Underbrädläggningen är för tunn eller det finns inte stöd under skarvarna.
Konstruktionen håller inte för normal vistelse på taket och takmaterialet kan få sprickor då man rör sig på takets svaga punkter eller på grund av snö- och isbelastning.

Skorstensfoten har tätats i strid med anvisningarna.
Läckage vid skorstensfoten.

Takshinglen har spikats fast i övre kanten
Spikarna går bara genom ett takskingel och pressar inte klisterytan mot det föregående shinglet. I värsta fall kan takshinglen på hela takfallet slitas loss under storm.

Sega feluppfattningar och påståenden:

Pappspiken får inte gå igenom underbrädläggningen.
FEL. Mappspiken bör gå igenom underbrädläggningen.

Spontbrädläggningen bör slås tätt fast då underbrädläggningen görs.
FEL. Man bör lämna mellanrum (1-2 mm) mellan brädorna då brädorna sväller.

I ås- och valmtak cirkulerar luften i springorna mellan takfotsbrädena; alltså fungerar ventilationen.
FEL. Om det inte finns ventilationsöppningar i gavlarna eller på takåsen samlas det fukt under åsen i den övre delen av den oventilerade delen av luftutrymmet.

I branta tak med värmeisolerat vindsutrymme räcker det med ventilationspringor vid takfoten.
FEL. Det bör finnas ventilationsöppningar i gavlarna eller på takåsen och luften bör kunna strömma ut ur alla takstolsmellanrum (vid behov bör man göra en ventilationskanal i åsens riktning).

  •